Riyoko Ikeda har alltid haft ett gott öga till europeisk historia (alla shojofans känner väl till Versailles Ros?), och Orfeus fönster är som en rysk roman med ett myller av livsöden och dramatik. Fyra tjocka samlingsband tar ett tag att plöja igenom (särskilt när man har så rudimentära kunskaper i japanska som jag).
(Obs. shojobubblor!)
Det centrala kärleksparet är Julius och Klaus (eg. Alexej Mikhailov), som träffas i Regensburg före första världskriget. "Orfeus fönster" finns i ett torn i den gamla tyska staden, och det berättas att när två människor ser på varandra genom fönstret, är deras öden oupplösligt knutna till varandra. Julius är en typisk Ikeda-hjältinna, en självständig kvinna i manskläder som slits av motstridiga känslor.
("I can see Finland from my house!" - Eller vad säger Antonia?)
Det finns massor av bifigurer i Orfeus no mado. Antonias och Mikhails olyckliga kärlekshistoria i ryska revolutionens svallvågor är bara en kort episod bland många. På tal om det tror jag inte att det finns en enda lycklig kärlekshistoria i hela eposet...
Extra roligt är det att se historiska personer skildrade med Ikedas penna. Denne lömske bishonen är ingen annan än Alexandr Kerenskij, ledare för den kortlivade provisoriska regeringen i Ryssland före oktoberrevolutionen 1917. Påminner mig om den gamla finska visan: "Ai ai Kerenski, turha ompi toiveesi, Suomi on jo vapaa maa Ryssän vallasta..."
(Aj aj Kerenskij, du hoppas förgäves, Finland är redan fritt från Ryssens välde ... lite övermodigt skrivet, men sant. Kerenskij ville förhindra tsarrikets sammanbrott. Finlands självständighet erkändes däremot av mannen nedan...)
Vladimir Iljitj Lenin i shojotappning! (Tyvärr ohistoriskt: När bolsjevikernas ledare anlände på Finlandsstationen i Moskva, precis i tid för oktoberrevolutionen, var han i förklädnad, utan skägg men iförd peruk.)
Fortsättning följer.
Skapare: Riyoko Ikeda (池田理代子, född 18-12-1947 i Osaka)
Titel: Orpheus no Mado (Orfeus fönster) オルフェウスの窓
Följetong i Margaret 1976-1981.
